jessicaamolin

Varför ska man ägna sig åt att sakna när man redan har det bästa? Jag älskar mina vänner, dom är de bästa, jag älskar min familj, mina systrar, min mamma och min pappa. Men ändå känner jag saknade där..Saknaden av min mormor är något enormt, jag saknar min pappa fast han alltid finns här..Det känns så konstig, att sakna menar jag. Att sakna någon fast den alltid finns nära. Jag saknar mina bästa tjejer när vi inte ses längre i veckorna, hela tiden. Kan någon förklara!!! Varför saknar man? Varför saknar jag så många fast dom alltid finns här? Varför är saknaden så olik till skillnad från dom som inte finns nära. Dom som jag aldrig mera kommer se?